Sara Skyttedal luftlandsätts som lokalpolitiker i Linköping. Det är ännu ett tecken på att politik för många partier blivit som vilken annan bransch som helst.
Beskedet att kristdemokraten Sara Skyttedal ska bli kommunalråd förvånade nog inte så många i det politiska Sverige. Som ordförande i Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, har Skyttedal profilerat sig som en hårdför högerkonservativ. Det var hon, som genom hårt arbete internt i partiet, fällde hela Decemberuppgörelsen mellan regeringen och oppositionen. Det är hon som varit den skarpaste kritikern internt i Kristdemokraterna sedan Ebba Bush blev partiordförande. Alltid som konservativ höger. Alltid med stor energi.
Men vid en närmare betraktelse är Skyttedals nya uppdrag ändå lite märkligt.
Hon ska bli kommunalråd i Linköping. En kommun hon aldrig bott i och aldrig haft några tätare band till. Hon flyttar till kommunen först nu, när hon ska bli heltidspolitiker där.
Hennes kandidatur är en ren luftlandsättning. Ett sätt för den centrala partiapparaten att ge henne ett politiskt jobb efter tiden som ordförande för ungdomsförbundet, och ett sätt för det lokala partiet att få ett högprofilerat namn som frontfigur i Linköping.
Jag vet inte om något motsvarande hänt i svensk politik tidigare. Antagligen har det gjort det. I Stockholms många kommuner har det säkert hänt att politiker har flyttat över kommungränsen för att axla ett uppdrag. Men då har de i alla fall varit aktiva i samma partidistrikt och i kommuner med liknande struktur och sammansättning.
Till riksdagen har den där sortens luftlandsättningar förekommit, inte minst i socialdemokratin. En minister, som plockats till regeringen utifrån, har fått en riksdagsplats i Örebro eller Jönköping eller något annat distrikt för att partiet inte ska förlora en viktigt talesperson vid en valförlust.
Men även då har partierna oftast sett till att det finns någon koppling mellan personen och det lokala.
Det som händer när partierna gör som med Skyttedal är att de förstärker bilden av att politik är en profession som andra. En profession för politiska broilers. Och att headhunta en förtroendevald skiljer sig inte från att rekrytera en HR-chef eller VD. Det handlar bara om att leta upp rätt person och erbjuda bättre villkor än konkurrenterna.
Men valet till ett politiskt jobb borde skilja sig från andra former av rekryteringar. Som kommunalråd i Linköping ska Skyttedal arbeta med konkreta politiska frågor som är specifika för Linköping. Som normalt kräver lokalkännedom.
Tidigare har vi i Sverige haft en väldigt decentraliserad partistruktur. Lokalavdelningarna har tagit fram politiska begåvningar, gett dem förtroende och slussat dem uppåt i systemen. Här är processen den omvända.
På ett sätt är det en naturlig utveckling. Lokalpartierna är svagare idag, och Kristdemokraterna i Linköping upplevde uppenbarligen att de inte hade någon egen kandidat att matcha till posten som kommunalråd.
Det är inte så mycket att säga om den saken, och Skyttedal kommer helt säkert öka det politiska debattklimatet i Linköping, och ge Kristdemokraterna lokalt ett starkt namn i den nationella debatten.
Men vad gör det med lokaldemokratin?
Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden
