En påtagligt uppjagad statsminister bjöd i dag in till pressträff för att presentera de politiska följdverkningarna efter det uppmärksammade IT-haveriet på Transportstyrelsen. Efter gårdagens Alliansutspel där misstroendeförklaringar riktats mot tre socialdemokratiska statsråd kom svaret snabbt och resolut. Det blir inget extra val – landet räddas från politiskt kaos.
Regeringskrisen som av tidningarna fått namnet Julikrisen har väckt landet ur den djupaste av sommardvalor. Nyhetstorkan som av tradition härskar mellan Almedalsveckan och skolstarten i mitten av augusti har brutalt brutits.
Vi är inte vana vid regeringskriser i Sverige. Till skillnad från många andra europeiska länder finns här en praxis att hålla ihop för landets bästa snarare än att sätta krokben och ge tjuvnyp för att förstöra för den andre. Men detta håller nu på att ändras. För är det något som Julikrisen visar är det hur lätt det går att sätta åt motparten, att använda demokratiska verktyg mer lättvindigt och utanför det syfte som verktygen ursprungligen är tänkta till.
Misstroendeförklaringar är inte menat att använda annat än i yttersta nödfall. Endast när en minister totalt brustit i omdöme och därmed saknar riksdagens förtroende finns enligt det grundlagen skäl för denna åtgärd. Hittills har det använts vid sju tillfällen och aldrig har en misstroendevotering gått igenom.
Faktum är att misstroendeförklaringar under de senaste dryga decenniet enbart väckts av Sverigedemokraterna och åtgärden har därmed kommit att förknippas med partiets oseriösa sätt att driva politik. Men precis som i många andra aspekter har det högerextrema partiet öppnat upp dörrar för vad som tidigare ansågs politiskt oacceptabelt. Det oberäkneliga populistiska sättet att driva politik har normaliserats.
För precis som i USA där Donald Trump för och gör politik på tidigare otänkbara nyckfulla och oövertänkta sätt, visar högerpopulister i Europa hur det går att tänja på demokratiska principer. Hur Alliansen nu använder misstroendevotum för att statuera exempel och knäppa Löfven på näsan, är bara ett exempel i raden.
Men egentligen är det inte Julikrisen som bör oroa oss. Nej, regeringen kommer att gå vinnande ur just den här striden. Dagens pressträff bjöd ju på möjligheten för Löfven att både visa på ett tryggt ansvarstagande i hårda tider och tillfälle att sakligt berätta om de socialdemokraterna prioriteringarna framöver.
Det som bör oroa oss är hur dessa tjuvnyp och det osportsliga rävspel som Alliansen uppvisar kommer att bli alltmer av dagspolitikens vardag framöver. Hur svårt det kommer att bli för minoritetsregeringar att driva en vettig och långsiktig politik när minsta misstag kan blåsas upp och leda till nyval. Hur intern kriskommunikation därmed kommer att bli alltmer av en överordnad prioritering inom de politiska partierna för att undvika pådrag och drev. Och frågan som vi bör ställa oss är vad väljarna som efterlyser tydlighet och ansvarstagande kommer tycka om en sådan politisk ordning?
Nej, det måste vara stabilitet, öppenhet och tydlighet som även i fortsättningen är förhärskande principer – något annat vore att underminera demokratin. Men vill Allianspartierna gå Sverigedemokraternas, Trumps och andra högerpopulisters väg så må det vara hänt, och kanske ger det dem snabbt vunna segrar på kort sikt.
Samtidigt gör regeringen klokt i att fortsätta lyssna till vad väljarna verkligen efterfrågar och stå emot impulserna att lägga sig på oppositionens rekordlåga nivå. Socialdemokraterna har allt att vinna på att fortsätta vara ickepopulistiska. Vi får inte glömma att trovärdigheten ligger i långsiktighet framför nyckfullhet.
