Föreställ dig att du kommer hem från jobbet, trött och hungrig. Efter middagen, med någon timme kvar till läggdags vore det kanske skönt med en stund av återhämtning. Men nej, nu ska det jobbas lite till. Glosor ska pluggas in, högläsning ska övas, och några sidor i matteboken ska betas av. Detta kanske kunde gjorts under din arbetsdag tänker du. Men nej, det ska göras hemma, på kvällen.
Detta gäller alltså inte dig, men likväl dina barn. För så har det alltid varit. Läxor är bra, punkt slut.
Alla vuxna är självutnämnda experter på skolan, vilket faktiskt är ett problem. Vi har ju minst nio års högst personlig erfarenhet från området! Vi kan alla dra otaliga exempel på bra och dåliga saker från vår skoltid. Och i samma andetag kan vi applicera de lärdomarna på varför skolan i dag bör vara just si eller så. Det finns få andra politikområden som vi så oreflekterat grundar argumentationen helt i våra egna, mycket subjektiva minnen och upplevelser.
Att det finns gott om forskning som visar på vad som egentligen är mest gynnsamt för barns lärande hamnar ofta i skymundan. Kanske för att skolforskningen under senare år mest refererats till som flummig. Eller för att vi inte tycker att vi behöver den. Vi har ju vår alldeles egna skolerfarenhet att utgå ifrån.
Och då hamnar skoldebatten tiden snett, igen. Vi diskuterar auktoritet och ordning och reda i klassrumet, istället för elevernas individuella behov för optimalt lärande. Vi pratar lärarnas höjda status, istället för lärarnas ohållbara arbetssituation. Förordar läxhjälp istället för att diskutera läxors vara eller icke vara.
Det finns nämligen mycket få belägg för att läxor skulle vara bra. Särskilt i tidiga åldrar upp till ungefär årskurs fem. Enligt utbildningsforskningens guru, John Hattie, finns det ett så litet samband mellan läxor och skolresultat bland yngre elever, att han inte rekommenderar läxor för elevers kunskapsinhämtning.
Det står inte heller något i Skollagen eller i skolans Läroplaner om läxor. Skolverket skriver på sin hemsida att läxor inte behövs. Trots detta finns det inte särskilt många helt läxfria skolor i Sverige.
Ofta sätts nämligen ett likhetstecken mellan hemläxor och elevers inlärning, som att läxor är det enda sättet att ta tillvara kunskap på. Och visst, repetition är bra. Det finns det gott om stöd för. Men varför just i hemmet på kvällstid utan pedagogiskt stöd? Hade det inte varit bättre att få den inlärningen under skoldagen med en pedagogs hjälp?
Faktum är att det finns gott om belägg för läxors negativa effekter.
Dels är det ytterst olika hur enskilda elevernas förutsättningar ser ut hemma. Det säger ju sig självt att det är lättare att studera i en lugn, tyst miljö med en vuxen som aktivt kan ge den hjälp som behövs. Men tyvärr har väldigt många elever inte den möjligheten. Många barn bor trångt, eller har föräldrar som saknar studievana, inte kan språket eller som av andra anledningar inte kan hjälpa till.
Men läxor spär inte bara på samhällets ojämlikheter. De har också påvisats vara rent skadliga. På senare år har elevers upplevelser av stress ökat, med koppling till just hemläxor. Alltför många barn klagar enligt undersökningar på magont, huvudvärk och sömnproblem. En oroande utveckling som vi måste ta på allvar.
Och det är ju inte konstigt. Vi vuxna mår också bäst av att lämna jobbet bakom oss när vi kommer hem. Att stänga av huvudet och koppla av under de få timmarna vi har innan nästa arbetsdag börjar.
Vi borde faktiskt på allvar fråga oss varför vi kräver mer av våra barn än av oss själva. Varför vi utsätter dem för mer stress än nödvändigt. Och särskilt när vi ser de konsekvenser det medför på barnens välmående.
Och vi måste sluta utgå från det som alltid varit när det gäller skolan. Börja koppla ihop forskningen med politiken en gång för alla.
Lina Stenberg
