I veckan som gick arrangerades en konferens på tema jämlikhet. Arrangör var Forte, en myndighet som finansierar forskning kring hälsa, arbetsliv och välfärd. Internationella och svenska forskare, praktiker och politiker samlades för att skärskåda ämnet ur olika synvinklar: hur ser ojämlikheten ut, vem och hur drabbar den och vad kan göras för att öka jämlikheten? Kunskap är grunden för att kunna åtgärda eventuella problem och utveckla framgångar. Därför är det fantastiskt viktigt att samla tvärvetenskapliga perspektiv och insikter, för att kunna finna svar som ger så täckande svar och effekter som möjligt. Något som blir tydlig när olika discipliner och erfarenheter möts, är hur många dimensioner ojämlikheten har. Det handlar uppväxtmiljö, sociala arv, hälsa, utbildning, inkomst, normer, inflytande och allsköns annat. Jämlikhet skapas därför genom att jobba på mycket bred front.
Redan i barndomen spelar samhällets insatser för jämlikhet en mycket stor roll för individens framtida situation. Anna Sjögren, docent på IFAU visar i en studie att ojämlikhet börjar redan tidigt i livet. Det finns en tydlig social gradient i barns hälsa. Barn till föräldrar med högst inkomst har en 40 procents lägre risk att skrivas in på sjukhus jämfört med barn till föräldrar med lägst inkomst. Enligt ett pågående forskningsprojekt vid Umeå Universitet där man undersöker jämlikheten i hälsa hos medelålders personer i Västerbotten, går hälsa i arv. Hur vi i olika utsträckning drabbas av hjärtsjukdomar kan upp till 10 procent förklaras av uppväxtvillkor under barndomen (mer om det här: http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:899530/FULLTEXT01.pdf). IFAU visar också på ett inte överraskande samband mellan psykisk ohälsa för unga och dåliga skolresultat. Så mycket som över hälften av olikheter mellan barns skolresultat förklaras av familjebakgrund. (Diagram och källhänvisningar från IFAU hittar du här: http://www.ifau.se/globalassets/kurser-och-konferenser/2016/forte-talksas1.pdf)
Villkoren i arbetslivet utgör en väsentlig förklaringsvariabel till hur jämlikt inte bara arbetslivet utan livsvillkoren i övrigt är. Då är det oroande att samtidigt konstatera att tryggheten på arbetsmarknaden har minskat under lång tid via hög arbetslöshet, fler tillfälliga anställningar, fler deltidsjobb, urholkad arbetslöshetsförsäkring, underdimensionerade investeringar i aktiva arbetsmarknadsåtgärder och utbildningar. Nuvarande regeringspolitik har uttalade ambitioner om mer trygghet i arbetslivet vilket är bra, men i dagsläget är polariseringen stor.
Sedan 10 år tillbaka är psykisk ohälsa den vanligaste anledningen till sjukskrivning och ökningen under den tiden är markant. Jämfört med fysisk ohälsa innebär psykisk ohälsa en större risk för permanent frånvaro, vilket borde motivera massiva insatser för att vända utvecklingen. Risk för psykisk ohälsa beror på vilken typ av jobb du har, och om du har en chef som kan och vill hantera det. Omständigheter såsom bristande inflytande, svagt stöd från chefen och liten möjlighet till uppmuntran och inflytande påverkar den psykiska hälsan negativt.
De politiska system vi väljer avgör hur jämlikheten påverkas. Statistik från Eurostat visar att innan transfereringar är inkomstojämlikheten i Sverige på en genomsnittlig europeisk nivå. Via utjämningspolitiken görs dock den disponibla inkomstjämlikheten större än i andra länder. Men omfördelningen har blivit mindre utjämnande under en lång period och utgör därmed en orsak till ökad inkomstojämlikhet. Ojämlikheten syns och avgörs också i möjligheter till bostad, hur utbildningssystemet är strukturerat, hur klimatpåverkan slår mot områden och grupper, med mera.
Varför ska vi ha jämlikhet? En anledning att verka för lika livschanser är altruism och medmänsklighet. En annan anledning är ekonomisk och handlar om effektivitet. Genom att kompensera individer för skillnader som orsakar olika möjlighet till lika livsnytta, får samhället bra saker i retur som till exempel bättre hälsotal, större tillgång på humankapital, social sammanhållning och en bra grogrund för tillväxt.
Tänk om världen vore enkel! Så enkel att det fanns tydliga och verkningsfulla lösningar på samhälleliga problem. Tänk om det gick att åtgärda arbetslöshet lika smidigt som man lagar punka på en cykel, eller om det vore lika okomplicerat att öka antalet arbetade timmar i ekonomin som att gräva ett hål i marken en kälfri dag. Förvisso dyker det ofta upp förslag på enkla lösningar som svar på komplexa problem. Sänkt lön för vissa, sänkt skatt för andra, är vanligt förekommande. En del, mer extrema ”problemlösare”, hävdar på fullaste allvar att det mesta blir bättre om vi bygger murar mellan länder. Men så enkelt är det förstås sällan eller aldrig. Däri ligger tyvärr också ett dilemma för den som vill övertyga andra om hur bra det är med jämlikhet och på vilket sätt jämlikhet ska gynnas. För det är en fråga med tusen kompletterande svar. För den som vill se en förändring på området, finns det med andra ord en hel del att göra. Lite trösterikt blir det då att konstatera att världen i vart fall är enkel på ett sätt: den blir vad vi gör den till. Bara att börja beta.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.
Foto: Helena Eriksson
