I jämlika samhällen har barn till föräldrar med låg inkomst större möjligheter att själva få det bättre som vuxna, än barn i motsvarande situation som lever i ojämlika samhällen. Men även i relativt jämlika länder faller äpplet påfallande ofta nära trädet. Uppväxtvillkor går i arv och för vissa innebär det ett liv som begränsar hälsa, skolresultat, inkomst och demokratiskt deltaganade. Socialt arv och samhällets sätt att kompensera för det påverkar individens förmåga att maximera sin livsnytta.
I stor utsträckning är graden av jämlikhet ett politiskt val. Den styrs genom den ekonomiska politikens verktyg och färgas av regeringars prioriteringar.
Det tydliggörs av att länder med liknande förutsättningar i form av BNP, demokratiska rättigheter och omvärldskonkurrens kan ha helt olika nivå av jämlikhet. Att hävda att man inte skulle ha råd med jämlik fördelning, att jämlikhet inte är effektivt, eller att jämlikhet uppstår automatiskt bara tillväxten tar fart, håller alltså inte som argument.
Ojämlikhet slår inte bara olika mellan grupper utan tar sig också olika uttryck. I en ny rapport från Tankesmedjan Tiden, ”Livets lott”, tas några av dessa olika dimensioner upp:
- Det finns skillnader mellan inkomstgrupper gällande sjukdomsrisk, förväntad livslängd och vilken vård man får. Ju högre inkomst desto bättre hälsa.
- Familjebakgrund påverkar tydligt hur väl en elev klarar skolgången, hur lång utbildningen är och vilka karriärmöjligheter som uppstår.
- En allt tydligare polarisering på arbetsmarknaden har inneburit en ökning av otrygga jobb och relativ fattigdom. Ett jobb är inte en garanti för att kunna försörja sig.
- Urholkning av statliga försäkringssystem har inneburit att den som har råd kompenserar med privat försäkring, med skadad legitimitet och risk för minskad betalningsvilja till det gemensamma systemet som följd.
- Stora grupper upplever nackdelarna men inte fördelarna med globalisering eftersom dess risker och vinster fördelas ojämnt.
- Länder med hög ojämlikhet förlorar i ekonomisk tillväxt. En jämn inkomstspridning tycks tvärtom gynna social stabilitet, produktiva miljöer och samhällsengagemang.
De skarpa kontraster som ojämlikheten ger upphov till skapar social oro och gynnar framväxten av populism och extrempolitiska partier. Som följd av att för få känner sig som vinnare i en global ekonomi syns tendenser till mindre öppenhet och fler handelshinder i syfte att skydda sig från negativa externa effekter.
Trots att Sverige är ett av världens mest jämlika länder har utvecklingen under decennier inneburit en snabb ökning av ojämlikheten. I samband med rapportsläpp och besök i veckan som gick, uppmanades vi av OECDs generalsekreterare Angel Gurría att vända den utvecklingen och öka jämlikheten. Det är både aktiv politik såväl som otillräcklig politisk påverkan som har drivit fram dagens läge; via löst reglerad globalisering, misslyckad sysselsättningspolitik och en medveten politik för större inkomstskillnader.
Jämlikhet uppstår genom en medveten omfördelning av resurser i syfte att motverka det som orsakar obalanser och för att kompensera för våra olika förutsättningar till livsnytta. En omfördelande politik är en förutsättning för att en produktiv jämlikhet ska uppstå.
Vad kan då göras för att minska skillnaderna? På samma sätt som ojämlikhet yttrar sig på många olika sätt, måste även motverkande åtgärder vara breda för att samlat göra skillnad:
- Den politiska administrationen måste vara effektiv och de facto leverera välfärdstjänster till medborgarna. För att alla socialt, ekonomiskt och demokratiskt ska kunna delta i samhällsbygget.
- Predistribution är bättre, humanare och billigare än att lappa och laga i efterhand. Till exempel är utbildning ett effektivt verktyg för att stärka människors förmågor och jämna ut skillnader i inkomst och övriga livsvillkor.
- Polariseringen på arbetsmarknaden måste minska. Vi behöver bra jobb, inte ”enkla” eller lågproduktiva jobb. En kompletterande arbetsmarknad behövs men fokus måste vara försörjningsförmåga, trygghet i anställningen, delaktighet och minimerad risk för ohälsa.
- En god samarbetsanda mellan politiken och arbetsmarknadens parter är avgörande för arbetslivets villkor. Den sociala dialogen måste hållas vid liv.
- För att globaliseringen inte ska gå i baklås behövs en bättre fördelning av makt, risker och vinster med internationellt utbyte. Genom internationell samverkan och reglering måste politiken ta ansvar för en tydlig prioritering av mer rättvisa villkor.
Så vinner alla på jämlikhet? På kort sikt finns det förstås förlorare på att jämlikheten ökar, i den meningen att några måste avstå makt och inkomster för att någon annan ska få mer. Men livets lott handlar mer om tur och mindre om egen förtjänst, därför kan det inte vara orättvist att skapa rättvisa. I förlängningen vinner alla på att jämlikheten ökar. Förutom att vi mår bra av mindre sociala skillnader mellan grupper och att göra gott för andra, är stabilitet i samhället, god tillgång på humankapital, brett demokratiskt deltagande och en bra grund för ekonomisk tillväxt något som kommer alla till del.