Lyft fram det som är bra i överenskommelsen, men se framför allt till att stärka arbetarrörelsen som politisk folkrörelse utanför regeringen. För på flera punkter går 73-punktsprogrammet helt emot socialdemokratisk politik, skriver Ulrika Lorentzi.
Det är jävligt omodernt på ren svenska.” lo:s ordförande Karl-Petter Thorwaldssons kommentar om 73-punktsprogrammet är träffande. Internationellt omprövas den marknadsliberala politik som lett till ökade klyftor och växande högerpopulism. Centerpartiet och Liberalerna, däremot, klamrar sig fast vid en nyliberalism i dödsryckningar.
Flera reformer i januariöverenskommelsen kommer från nyliberalismens storhetstid för 30 år sedan. Trots misslyckade privatiseringsexperiment med jobbcoacher och etableringslotsar, ska hela Arbetsförmedlingens arbete med att matcha och rusta arbetssökande läggas ut på en ”marknad” med endast privata aktörer. Och fort ska det gå. Redan 2021 ska förändringen vara fullt genomförd. På välfärdsområdet ska 1990-talets lösningar konserveras med ett explicit förbud mot att driva frågan och formulera förslag om att begränsa vinster för privata välfärdsföretag, fast vi vet att dagens vinstdrivna system leder till ojämlik välfärd.
Andra reformer för tankarna längre bak i tiden, till daglönare och en arbetsmarknad innan löntagare gått samman och gett varandra det fackliga löftet att inte arbeta för sämre löner och villkor än de gemensamt kommit överens om. Kraven på tydligt utökade undantag från turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, LAS, är ett exempel. Ett annat är de reformer som ska ge fler ”chansen till ett jobb utan utbildningskrav”, till exempel att den överenskommelse som fackförbund och arbetsgivare tecknat om etableringsjobb ska utvidgas till företag utan kollektivavtal och bemanningsföretag. I stället för ursprungstanken med etableringsjobben, att rusta arbetslösa till bra jobb som samhället behöver, är risken stor att dessa människor bara får ”chansen” till ett jobb med låg lön och dåliga villkor. Det är dåligt för dem och riskerar att smitta av sig på den övriga arbetsmarknaden.
Det finns också reformer som verkar ha hämtat inspiration ännu längre tillbaka i tiden, från bibelcitatet ”Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” (Lukas 19:26). Jag tänker på äldre-rut i kombination med höjt tak i avdraget för hushållsnära tjänster och breddning till fler tjänster. Liberalernas version av äldre-rut syftar till att rut-tjänster helt ska ersätta hemtjänsten för äldre som behöver hjälp med städning, tvätt och matlagning. Rikare äldre ska alltså ”varda givet” ett mer generöst rut-avdrag, oavsett vilket hjälpbehov de har. Fattigare äldre ska ”tagas från” också den hemtjänst de har behov av, och som de i dag får med reducerad avgift på grund av låg inkomst. Det är
tydliga steg mot en skiktad välfärd med en skattesubventionerad VIP-välfärd för välbeställda och en otillräcklig basvälfärd till resten, ungefär som i USA.
Socialdemokraterna gick till val på ett starkare samhälle. Ett samhälle där alla har en ärlig chans att få ett jobb med en lön de kan leva på och där politiken gör upp med marknadstänkandet i välfärden. Nu ska den socialdemokratiskt ledda regeringen genomföra reformer som tvärtom underminerar den generella välfärden och löntagares trygghet på arbetsmarknaden. Det kommer göra samhället svagare och människor mer otrygga. Risken att högerpopulism växer i nästa val är överhängande, framför allt om de blir den tydligaste oppositionen mot den förda politiken.
Givet valresultatet 2018 är trots allt den regering som tillträtt den minst dåliga, i alla fall på kort sikt. Det bästa arbetarrörelsen kan göra i den här situationen är att dels lyfta fram det som är bra i överenskommelsen och de delar som kan bidra till kompromisser som går att leva med, dels stärka arbetarrörelsen som politisk folkrörelse utanför regeringen.
Det finns bra politik i överenskommelsen: förstärkta generella statsbidrag till kommuner och landsting, höjd pension, investeringar i personal i vård och omsorg, reformer för ökad likvärdighet i skolan, satsningar på infrastruktur och klimat. Och det vore fantastiskt om regeringen lyckas genomföra den utlovade skattereformen som bland annat ska utjämna dagens växande ekonomiska klyftor, bidra till att klimat- och miljömål nås, stärka Sveriges konkurrenskraft, minska hushållens skuldsättning, bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden.
Även i de mest nyliberala punkterna finns skrivningar som pekar åt ett annat håll. Det slås fast att principen om vård efter behov ska tryggas. I punkten om moderniserad arbetsrätt står att en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter ska upprätthållas och enskilda arbetstagare skyddas mot godtyckliga uppsägningar. När det gäller marknaden för privata arbetsförmedlare finns både hängslen och livrem för att undvika fallgropar som skenande kostnader och att företag väljer de mest lönsamma fallen: ”antalet fristående aktörer begränsas, genom att de ska kontrolleras, rangordnas och certifieras och möjligheterna att välja bort besvärliga fall förhindras”.
Det är många förhandlingar kvar innan 73-punktsprogrammet är genomfört. En av vinsterna med överenskommelsen är att C och L kommer till förhandlingsbordet. Deras politik, som levt en undanskymd tillvaro i partiernas budgetmotioner, granskas och debatteras. Några av de mest omoderna förslagen kommer ha svårt att överleva, i synnerhet om samhällsdebatten handlar om hur Sverige ska bli mer jämlikt.
Och kom ihåg att allt gammalt inte är omodernt. Det finns metoder från arbetarrörelsens barndom som behöver återupplivas: organisera, föra politiska samtal, ge medlemmar verktyg att påverka samhället och skapa opinion. Och strukturer uppbyggda under lång tid, som generell välfärd och fackföreningarnas roll, som behöver förklaras och utvecklas som avgörande delar i ett jämlikt samhälle. Regeringen och 73-punktsprogrammet kommer inte stoppa högerpopulism och anti-demokratiska rörelser. Det måste vi andra göra, genom att formulera och bilda opinion för en politik för jämlikhet och ett starkt solidariskt samhälle.
Ulrika Lorentzi
är ordförande i Mälarhöjden-Axelsbergs S-förening, kongressombud för Socialdemokraterna i Sydvästra Stockholm, välfärdsutredare på LO
