”Sällsynt obegåvat” och ”idiotiskt” menade Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson när han gästade Agenda den 26:e november. Han syftade på Martin Strids uttalande under Sverigemokraternas Landsdagar. Strid, kommunpolitikern från Borlänge, som med hjälp av en egenkonstruerad skala från 100 procent människa till 100 procent ”muhammedan” försökte illustrera muslimers oförmåga att fullt ut vara människa. Idiotiskt är att uttrycka sig milt. Åkesson avfärdar visserligen Strids uttalande, och menar att partiet har nolltolerans mot rasism. Men menar Åkesson att det är sällsynt obegåvat att uttrycka sig på det viset i ett offentligt sammanhang, eller att värderingen i sig är idiotisk?
Det är inte konstigt att Martin Strid nu självmant valt att lämna Sverigedemokraterna redan innan partiledning presenterat resultatet av snabbutredningen kring hans medlemskap i partiet. Inte heller är det konstigt att Strid såg scenen på Sverigedemokraternas Landsdagar som en öppen plattform för att uttrycka islamofobi och rasism. Hur mycket Sverigedemokraterna än säger att de har nolltolerans mot rasism, är det Jimmie Åkessons och hans kamrater i partiledningen som lagt grunden för sådana värderingar inom paritet och banat vägen för precis sådana här uttalanden.
2009 publicerade Aftonbladet artikeln ”Åkesson: Muslimerna är vårt största utländska hot”. I artikeln hävdar Jimmie Åkesson att det inom islam saknas ett ”allmänmänskligt kärleksbudskap” och att skillnader mellan kristendomen och islam har ”gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen”. När Martin Strid enligt sin skala definierar var det innebär att fullt ut vara människa är det just ordet human han använder. Kanske Åkessons artikel inspirerade till skalans parametrar?
Som vi vet är Jimmie Åkesson inte ensam i partitoppen om att späda på islamofobin och rasismen. 2012 påstod Sverigedemokraternas nuvarande partisekreterare Richard Jomshof att islam är ett värre hot än nazismen. Under hösten 2017 publicerade Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen och tidigare vikarierade partiledare, ett inlägg på Facebook där han hängde ut ungdomar från organisationen Ung i Sverige och kopplar dem till Rakhmat Akilov, misstänkt för terrordådet på Drottninggatan.
När Jimmie Åkesson, också i Agendas inslag, får frågan om det inte är konstigt att en person som Strid släpps fram i partiet, vet han inte ”på vilka grunder man (Sverigedemokraterna i Borlänge?) tycker att han (Martin Strid) är en bra representant”. Men grunderna är glasklara. Martin Strid är inte bara en enskild kommunpolitiker från Borlänge. Representerar han inte också partitoppens värderingar? Är det inte just de som gör honom till en lämplig representant för Sverigedemokraterna? Vad Strid gjorde som uppfattades olämpligt var att han flyttade rasismen och islamofobin inom partiet från forum online till det offentliga rummet. Han tydliggjorde partitoppens slingrande svar i TV-rutan och offentligt återgav de grundläggande värderingarna som partiet vilar på.
Det är Åkesson, Jomshof, Karlsson och många andra toppar inom partiet som gång på gång visar att islamofobi är en del av partiets grundläggande värderingar. Och det är deras undanglidande formuleringar och förtäckta rasism som gör det möjligt för någon med Martin Strids värderingar att representera partiet. Idiotin sitter inte i enskilda partimedlemmars obegåvning. Idiotin är Sverigedemokraternas ryggrad.
