Publicerad på DN Debatt den 25 juli 2018.
Denna valrörelse bör handla om jämlikhet. Nu behövs en långsiktig politik för att överbrygga klyftorna i vårt land. Att börja med att jämna ut barns livschanser vore viktigast och mest effektivt för att lyckas med det. Därför föreslår vi en nationell handlingsplan för en jämlik barndom.
Att barn föds med olika möjligheter, med olika tillgång till ett bra liv och helt väsensskilda framtidsutsikter är den kanske allvarligaste orättvisan i vårt samhälle. Ojämlikhet mellan barn skapar och fördjupar klyftor i samhället i stort. Barn som föds in i fattigdom klarar skolan sämre än andra barn. De får en sämre hälsa än andra. De får lära sig att människor inordnas i ett system av över- och underordning. Och de får svårare att tillgodogöra sig sina demokratiska och sociala rättigheter senare i livet.
Världsekonomin har visserligen vuxit men detta har inte kommit de allra fattigaste till del. 82 procent av det välstånd som skapades förra året gick till den redan rikaste 1 procenten av världens befolkning. Samtidigt fick den fattigaste halvan i världen – 3,7 miljarder människor – knappt någon välståndsökning alls.
Också i Sverige har ojämlikheten ökat. Redan 2014 visade OECD att Sverige var det land där klyftorna växte snabbast. Andelen som lever i fattigdom ökade rejält mellan 2008 och 2014. Den ojämlikheten har bitit sig fast i det svenska samhället. Den rikaste tiondelen har enligt SCB nästan lika stor del av den totala disponibla inkomsten som den halva av befolkningen som har lägst inkomst. Den som är född utomlands, är ensamstående förälder, har kortare utbildning eller har en svag eller osäker anknytning till arbetsmarknaden lever oftare än andra svenskar i relativ fattigdom. En av tre personer födda utanför EU lever under fattigdomsgränsen, och skillnaden mellan svensk- och utlandsfödda är störst i hela EU.
Men utvecklingen kan vändas. Nu behövs en kraftfull satsning på att ge barn mer jämlika livsvillkor. Detta är viktigt av flera skäl. Effekterna på lång sikt är mycket större om utgångspunkterna är lika i tidig ålder. Men en bred satsning behöver även riktas till alla de barn som lever här och nu.
Den 1 januari 2020 blir Barnkonventionen svensk lag. Där tydliggörs barns rättigheter, med utgångspunkten att barnets bästa ska vara överordnat, att alla barn har rätt till bra liv och utveckling, att inte diskrimineras och att få möjlighet att påverka situationer som rör dem. Det kommer att öka betydelsen av en nationell handlingsplan för en jämlik barndom.
Tillsammans med Tankesmedjan Tiden och Unga Örnar har Thomas Hammarberg tagit fram rapporten ”En jämlik barndom – rekommendationer för ett jämlikt samhälle”. Rapporten utgår ifrån en grundlig konsultation med de viktigaste aktörerna inom området. Den landar i en rekommendation om en nationell handlingsplan för en jämlik barndom. Här är några av de problemområden som bör finnas med i utarbetandet av en sådan plan:
1. Jämlika ekonomiska förutsättningar. I dag lever 234 000 barn i ekonomisk utsatthet. Den enskilt viktigaste insatsen för att bryta denna fattigdom är se till att föräldrarna har ett fast heltidsjobb. Det förutsätter en fortsatt och starkt aktiv arbetsmarknadspolitik. Men det krävs också en ekonomisk politik som via skatter, höjda barn- och bostadsbidrag samt bättre socialförsäkringar kan bidra till att skapa mer jämlika ekonomiska villkor för barnfamiljer.
2. Jämlikhet oavsett boendeort. FN:s kommitté för barns rättigheter har efter granskning kritiserat Sverige för att barn i olika kommuner får olika förutsättningar att tillgodogöra sig sina rättigheter. Staten och kommunerna behöver därför ta ett gemensamt ansvar för att skapa mer jämlik tillgång till exempelvis bra skola, boende och sjukvård mellan olika kommuner och landsting.
3. En jämlik skola. Likvärdigheten i den svenska skolan fortsätter enligt PISA att försämras. Det är stora skillnader i studieresultat mellan skolor på olika orter, mellan olika skolor i samma kommun och mellan elever i samma klass och skola. Det är oacceptabelt. Alla elever ska få tillräcklig tid tillsammans med och stöd av sina lärare. För att skolan ska bli jämlik ska inte läxor finnas som gynnar eller missgynnar barn beroende på hemförhållanden. Skolvalssystemet behöver förändras så att vi får mer blandade elevgrupper – socialt och utbildningsmässigt.
4. En jämlik tillgång till fritid. Alla barn ska enligt barnkonventionen ha rätt till lek och fritid. Men i verkligheten råder stora skillnader – exempelvis i faktisk tillgång till idrotts- och andra föreningsaktiviteter, friluftsliv och möjlighet till kontakt med andra barn utanför skolan. Samtliga kommuner bör kunna erbjuda transport till aktiviteter för barn som behöver det, kollektivtrafik bör vara kostnadsfri och i många kommuner behövs en rejäl satsning på fritidsverksamhet och aktiviteter.
5. Ett jämlikt och tryggt boende. Vissa barn växer upp i trångboddhet, periodvis bostadslöshet eller ett boende som inte är drägligt. Nu behövs fler hyresbostäder till rimliga kostnader, stor försiktighet med vräkningar av barnfamiljer samt en inkluderande planering av bostadsområden.
6. En barnanpassad asylpolitik. Flyktingbarn far illa, också i Sverige. I utvecklandet av en långsiktigt hållbar, rättssäker och ansvarsfull asylpolitik inom EU och i Sverige bör särskild hänsyn tas till asylsökande barns utsatta situation.
7. Jämlikhet oberoende av funktionsvariation. Allt för många barn med funktionsvariationer exkluderas och isoleras i samhället. Lika tillgång till skola, fritid och övriga sociala sammanhang kräver bland annat stora satsningar på både anpassning av fysiska miljön, ökad kompetens bland lärare och annan personal samt ett assistanssystem som gör att också barn med funktionsvariation kan leva ett fullvärdigt liv.
8. Jämlika insatser mot psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa slår särskilt hårt mot utsatta barn som ibland saknar ett välbehövligt skyddsnät. Elevhälsan behöver stärkas och barns möjligheter till hjälp genom BUP måste utökas.
9. Ett jämlikt inflytande. Det behövs kanaler för att möjliggöra barns jämlika inflytande. Alla politiker och andra beslutsfattare bör bli utbildade i barnkonventionen och barns rättigheter. En lokal barnombudsman bör även finnas i varje kommun.
Att skapa en jämlik barndom handlar om politisk vilja. Under den kommande mandatperioden behöver tydliga steg tas för att ge alla barn samma chans i livet.
Politik är att vilja, som Olof Palme sa. En gedigen, genomtänkt och långsiktig nationell handlingsplan för en jämlik barndom är fullt möjlig att utarbeta och genomföra. Det handlar om vilja och det handlar om prioriteringar.
Med en dryg månad kvar till valet är det nu hög tid att de politiska partierna talar om hur de vill förverkliga målet om en jämlik barndom.
Thomas Hammarberg, barnrättsexpert och tidigare Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna
Anders Österberg, ordförande Unga Örnar
Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden
Lina Stenberg, projektledare Jämlik barndom, Tankesmedjan Tiden
