Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

De första resultaten pekar i en tydlig riktning. Det regerande partiet USDP, militärens marionettparti, förlorar regeringsmakten. NLD, med demokratiledaren Aung San Suu Kyi i spetsen ser ut att vinna över hälften av platserna i parlamentet.

Det är rörande att se bilderna från Rangoon och andra burmesiska städer. Valdeltagandet var högt, och det är hopp som strålar ut från människors ansikten vid vallokaler och kampanjmöten. Militären tog makten 1962 och styrde under många år landet med järnhand. Burma var isolerat. Turister som reste in fick bara några dagars visum. Burmeserna fick sina pass beslagtagna. I landets gränstrakter rasade ett till synes evigt krig mellan juntan och landets etniska minoritetsgrupper.

2010 fick landet sin första civila regering på 48 år. Aung San Suu Kyi frigavs från sin mångåriga husarrest.

Men både presidenten och ministrarna var gamla militärer som tagit av sig uniformen för att blidka omvärlden och locka investeringar till Burma. Den första tidens politiska reformer, med ökad press- och organisationsfrihet förbyttes snart mot en ny politisk stiltje. Många demokratiaktivister började tala om ett bakslag. Människor som protesterade mot militärens markkonfiskationer fängslades. Alla förhoppningar om att ändra grundlagen, som slår fast att militären alltid ska utse 25 procent av platserna i parlamentet och förbjuder Suu Kyi att bli president, grusades.

Valet i söndags kan bli en ny brytpunkt. Om valet till slut blir så rättvist som militären lovat kommer NLD sannolikt få över hälften av parlamentsplatserna. Då kan en ny era av reformer ta sin början. Den process som avstannade för några år sedan kan återupptas.

Grundlagen kommer de inte åt. Hon kan inte bli president, men kommer ändå vara landets mäktigaste politiska ledare.

Hon har bland annat lovat reformer för att stärka småböndernas ställning, satsningar på utbildningsväsendet och ökad rättssäkerhet. Den svåraste frågan blir de etniska minoriteternas ställning. Burma har ett otal etniska grupper som alla vill att deras nationella självständighet ska stärkas. I flera områden råder fortfarande väpnad konflikt.

Aung San Suu Kyi om någon kan lösa ut alla dessa konflikter. Hon har ett långt mycket starkare förtroende än tidigare ledare i Burma, som alla drivit på konflikterna snarare än att stilla dem.

Men vågar hon fullfölja sin politik? Hittills har alla reformer genomförts med militären goda minne. Hökarna bland landets generaler kommer säkert kräva att militären griper in om utvecklingen är på väg att rinna dem ur händerna.

Men det är ett senare problem. I dag är uteslutande glädjens dag. Demokratin har tagit ett steg framåt. Aung San Suu Kyi, som suttit femton år i husarrest sedan förra valet 1990, kan för första gången få verklig politisk makt.

Burma är ett lite friare land i dag.

Jesper Bengtsson