DÖ håller på att dö.
Är det ett aprilskämt eller en ovanligt dystopisk lek med ord? Nej, detta är ett budskap som på fullaste allvar sprids på sociala medier och som det hotas med på landets ledarsidor. Allt fler debattörer och makthavare höjer sina röster och varnar för att Decemberöverenskommelsen kommer att gå i graven redan vid sin första prövning, vid den kommande vårbudgetomröstningen i riksdagen.
Orsaken till den stora indignationen är att Allianspartierna och deras anhängare förfasas över regeringens politik. Och det är inte själva reformerna utan finansieringen av dessa som upprör. Återigen talas det om tomma lador som illustration för regeringens brist på utrymme: ”Är statens egen lada tom så går det att fylla på den genom att tömma medborgarnas lador”, skriver en ledarskribent på GP i en syrlig kommentar och anspelar på förslagen om höjda skatter.
Jo skatterna ska höjas, med 6,5 miljarder redan i år, har regeringen gått ut med. Både ROT och RUT ska justeras, avdrag för läxhjälp och rabatt på arbetsgivaravgift för unga ska tas bort, och en höjd bensin- och dieselskatt ska införas. ”Och oppositionen har bara att tiga still!”, skriver ledarskribenten Marie Ludvigsson upprört i Svenska Dagbladet.
För det är just det här som till den milda grad förargar oppositionen, att de vingas vara passiva. Och samtidigt höjs röster för ett aktivt motstånd. Ska de verkligen låta en minoritetsregering få sätta agendan? Ska de tysta se på medan en rödgrön regering gör om landet och gör nya vägval?
Det talas om ett svek. Att regeringen nu har presenterat förslag som inte tydliggjordes i valrörelsen. Detta svider i ögonen på oppositionen. Liksom att Vänsterpartiet fått inflytande vid budgetförhandlingarna. ”En socialistisk budget går emot folkets vilja” klagar Finn Bengtsson, riksdagsledamot för Moderaterna i Dagens Eko, med anledning av Vänsterpartiets avtryck på det kommande budgetförslaget.
Finn Bengtsson är en av Allianspolitikerna som öppet ifrågasätter Decemberöverenskommelse och som startat ett uppror emot den. Han är en del av en växande skara moderater som hotar att rösta tvärtemot partiledningen vid budgetomröstningen. Han säger att han inte kan tänka sig att släppa igenom ”galen socialism” och känner ett överordnat ansvar gentemot sina väljare snarare än mot partiledningen att agera rättrådigt.
En viss frustration från oppositionen kan vara förståelig i det här läget. Men den gemensamma samsyn som präglade det politiska landskapet i december är ju bara tre månader bakom oss. Vi har väl inte glömt att överenskommelsen ingicks i syfte att motverka att ett fascistiskt, främlingsfientligt parti skulle få en oproportionellt stor makt? Eller?
För nu om någonsin gäller det att hålla fokus. Att inte glömma bort Decemberöverenskommelsens syfte. Sverigedemokraterna röstade faktiskt inte aktivt för Alliansens budget i syfte att stödja den. De röstade ner regeringens och kommer att rösta emot varje budget som inte är så flykting- och invandrarfientlig som de önskar.
Resten av det parlamentariska Sverige måste gemensamt stå emot detta, aktivt och utan undantag från alla håll. Att minska SD:s inflytande och verka för ett fortsatt demokratiskt och öppet samhälle måste vara vår gemensamma drivkraft. Och då behöver övriga meningsskiljaktigheter läggas åt sidan.
För visst är det detta vi vill berätta om för framtida generationer, om hur vi tillsammans besegrade fascismen? Eller är det hur den ena parten lyckades fälla oppositionens budget på pin kiv i en vårproposition 2015?
Lina Stenberg, kommunikationschef
