Regeringen har aviserat att de vill diskutera en övergång från ett överskottsmål till ett balansmål. Syftet är att få en bättre långsiktighet i den förda politiken och större följsamhet utifrån konjunkturens svängningar.
Allt ska dock inte omvärderas i det ekonomiska regelverket, utgiftstaket och kravet på balanserad kommunal budget kvarstår och fortsatt är det långsiktig ekonomisk hållbarhet som gäller. Rimligheten, eller snarare det allt mindre rimliga, med dagens överskottsmål har diskuterats inom nationalekonomin under några års tid nu. Det är verkligen dags att uppdatera en drygt 20 år gammal regel efter de nya behov som syns vid horisonten.
Signalen om fortsatt stabilitet för de offentliga finanserna är självklart viktig. En av förutsättningarna för en stabil ekonomisk utveckling är att motverka stora svängningar i konjunkturen och fall i sysselsättningen. För att kunna föra en effektiv stabiliseringspolitik är det viktigt att skapa ett finansiellt utrymme för en kontracyklisk politik (att man sparar under goda tider och satsar under svåra tider).
Den här möjligheten är begränsad med nuvarande ekonomiskpolitiska ramverk. Det som var motivet då, kans sägas ha lagt krokben för verkligeten nu. Fast vi har åtta procents arbetslöshet och investeringar i humankapital, arbetsmarknadspolitik, infrastruktur, bostäder och annat verkligen skulle hjälpa, så måste vi spara istället för att stimulera ekonomin för att inte bryta mot regeln om överskottsmål. En omläggning mot ett balansmål skulle inte bara vara ett långsiktigt klyftigt samhällsekonomiskt drag som skapar ett bättre utrymme för en funktionell stabiliseringspolitik utan också ge upphov till sociala vinster.
Uppdraget för den ekonomiska politiken under kommande år är att se till att Sverige redan år 2020 har EU:s lägsta arbetslöshet. Det kräver en kraftigt positiv effekt på sysselsättningen och att resursutnyttjandet i ekonomin ökar. Draghjälpen från omvärlden har varit svag en längre tid, delvis som följd av åtstramningspolitiken i Europa. En långsam och osäker återhämtning av efterfrågan från vår absolut viktigaste exportmarknad gör att ekonomin måste förlita sig på inhemsk stimulans. Att inflationstendenserna i ekonomin är mycket låga och Sverige kan låna för en spottstyver gör därtill att både behov och utrymme finns för att satsa stort.
Respekten för överskottsmålet har hittills varit finansminister Anderssons anledning att tala om en tom lada. Idag har vi underskott i de offentliga finanserna och överskottsmålet nås inte. Fast Sveriges offentliga finanser är ändå starka. Beräkningar av den långsiktiga utvecklingen av de offentliga finanserna som Konjunkturinstitutet gör visar att det finns ett utrymme för satsningar utan att riskera den långsiktiga hållbarheten. Så även om en ny budgetregel inte kan göra skillnad än på ett tag, så finns ändå ett tillgängligt utrymme också för den kortare siktens behov.
Det går inte att komma ifrån både nyttan och signaleffekten av att ha fasta principer som leder till att statens offentliga sparande är långsiktigt hållbart. Men, det har uppstått ett mästerskap i (högt) finansiellt sparande och (låg) offentlig skuld, där målet är att inte slösa i onödan. Fast det är just ett fruktansvärt slöseri att hanka sig igenom krisår via massarbetslöshet och uteblivna investeringar. Att reformer ska genomföras på ett ansvarsfullt sätt, kan handla om att respektera budgetreglerna. Men det kan också handla om att ta ansvar för den sociala och långsiktiga ekonomiska effekten av arbetslöshet.
Monika Arvidsson, utredningschef
