Statsminister Stefan Löfven har tagit initiativ till en nytt globalt handslag, kallat Global Deal. Tanken är att, med inspiration från saltsjöbadsandan, gynna ett hållbart internationellt utbyte där företag, löntagare och hela samhällsekonomier är gemensamma vinnare. Lika glädjande som nödvändigt tycks det initiativet nu vinna ett allt större gehör.
I mer än 75 år har den svenska arbetsmarknaden präglats av pragmatiskt samarbete mellan fack och arbetsgivare. Det avtal som slöts i Saltsjöbaden 1938 gäller i stora drag än idag och har levererat arbetsfred och en samarbetsanda som gynnat sysselsättning och svensk ekonomi i decennier.
Även om parterna representerar vitt skilda intressen och långt ifrån alltid är överrens om detaljerna, finns ändå en gemensam vilja att samarbeta. För erfarenheterna har visat att kompromisser är en mer leveranssäker arbetsmetod än konflikter. Hellre en stabil utveckling som drivs av en utjämnande fördelning av risker och vinster, än en osäker marknad som undermineras av stora ojämlikheter och social oro.
Men det räcker förstås inte att få till ett handslag mellan fack och arbetsgivare för att öka rättvisa och välstånd; politiken har en nyckelroll och måste ta ett aktiv ansvar för att upprätta strukturer för samverkan och föra en politik som levererar stödjande välfärdstjänster. Stabiliteten och samförståndet på arbetsmarknaden spiller över på ekonomi och samhällsklimat. Därför kan man förstå den politiska maktens intresse i att underhålla en bra dialog med arbetsmarknadens parter. Inom EU har man också insett denna ömsesidiga nytta och har därför nylanserat den sociala dialogen.
Löfven är inte ensam ambassadör för hållbar globalisering – FN:s arbetsmarknadsorgan ILO har åtagit sig att stödja frågan, tillsammans med OECD, världsfacket IFS, flera stater bland dem USA, samt några internationella storföretag. Den 21 september ska idén presenteras inför FN. Global Deal ligger också i linje med det mål om anständiga arbetsvillkor och en långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt som världens ledare kom överrens om 2015. Möjligheten att utverka ett globalt avtal om en rättvis balans mellan arbete och kapital kommer förvisso inte vara lätt, men är således inte heller en utopi.
I Norden har vi ägnat långt tid åt att utveckla en modell som klarar krav på både internationell konkurrenskraft och hög generell levnadsstandard. Resultaten i relation till stora delar av omvärlden talar för att utbytet mellan å den ena sidan trygga arbetsmarknader och å den andra sidan hög omvandling på tjänste- och produktmarknader, är ett recept för både social och ekonomisk framgång. Och ärligt talat är det hög tid att inse att om globaliseringen ska kunna fortsätta att utvecklas i en hög takt, måste det ske till rimliga villkor för alla dem som bär den framåt. Demokratiska värden måste helt enkelt få ett större genomslag i den globala ekonomin.
Globaliseringen bär med sig stora chanser i form av sysselsättningstillfällen, ekonomisk vinst och politiskt utbyte. Men globaliseringen skapar också många problem. Med ett strukturerat internationellt samarbete kan man komma tillrätta med dessa.
Om saltsjöbadsandan nu går på export, antyder erfarenheten från de nordiska länderna att vi går en både mer rättvis och långsiktigt effektiv globalisering till mötes.
Monika Arvidsson