Skolfrågorna har jämfört med ”PISA-valet” 2014 hamnat något i skymundan inför valet nu på söndag. Det är synd. För en kunskapsnation som Sverige är skolfrågorna av största politiska vikt – och de rymmer en mängd viktiga ideologiska vägval:
- Kunskapssamhället vs enkla jobb. Svensk ekonomi bygger sin styrka på att konkurrera med kunskap, inte låga löner och dåliga arbetsvillkor. De jobb som växer fram på morgondagens arbetsmarknad kommer kunna ha ett högre kunskapsinnehåll än tidigare. Det ställer högre krav på utbildning både för LO-yrken och tjänstemanna-/akademikerjobb. Men svensk ekonomi kan också komma att utvecklas mer mot låglönejobb. Då behöver Sverige konkurrera med låglöneländer snarare än med de mer avancerade ekonomierna. Här går en första viktig skiljelinje mellan de som vill investera kraftfullt i att stärka kunskapsfokus i förskola, grundskola, gymnasieskola, högskola och olika former av vuxenutbildning – och de som fokuserar på sänkta löner, otryggare anställningar och ökad arbetskraftsinvandring som pressar lönerna.
- Skolan vs skattesänkningar. Om vi vill säkra kompetensförsörjning till samhällets alla sektorer och branscher så behöver skolan ofta prioriteras i förhållande till många andra områden. Nedskärningar på skolan drabbar på sikt därmed i princip alla andra samhällsområden, med brist på allt ifrån ingenjörer och byggnadsarbetare till sjuksköterskor, poliser och kockar. Men framför allt behöver skolan prioriteras framför stora skattesänkningar. För skolan behöver ökade resurser för att möta de ökade behov som finns, och sänkt skatt skapar inte på några sätt bättre förutsättningar för dagens lärare och elever. Vi har inte råd att låta skattesänkningar gå före skolan.
- Likvärdighet vs segregation. Om vi vill ha en skola som ger alla elever samma chans att nå höjda kunskapsresultat så behöver vi vara beredda att ändra vissa delar av skolsystemet. Det är också ett vägval.- Såväl skolvalssystemet som delar av friskolesystemet har ett direkt eller implicit ensidigt fokus på just högpresterande elever och elever från studievana hem – och behöver därför reformeras. Ett förändrat skolvalssystem kan ta hänsyn till både elevers/föräldrars intresse att få påverka sin skolgång och samhällets intresse av blandade elevgrupper. Genom gemensam ansökan och antagning för alla skolor, att slopa strategiska incitament, ändrad skolpeng och att ha tydliga urvalsgrunder: t ex relativ kötid, omritade upptagningsområden eller mjuka kvoter kan skolvalssystemet bli mer likvärdigt, minska segregationen och göra valfriheten mer jämlik.
– Det behövs också en mer likvärdig finansiering som kompenserar för elevers skilda socioekonomiska förutsättningar – framför allt skillnad i föräldrars utbildningsbakgrund. Resurstilldelningen bör ge elever i olika skolor och olika kommuner mer jämlika förutsättningar – utifrån deras behov.
– En central del i skolans uppdrag att fostra demokratiska medborgare är att vara en mötesplats för elever med olika bakgrunder. Genom att möta den som är annorlunda ökar förståelse och respekt för ett pluralistiskt samhälle. Såväl skolvalssystemet som religiösa friskolor motverkar direkt möjligheterna till blandade elevgrupper, och bidrar därmed till segregation.
- Tilltro till professionerna vs new public management (NPM). Hur skolan ska styras är också ett politiskt vägval. Enligt den borgerliga NPM-doktrinen ska det räcka med att ställa upp mål och sedan köpa och sälja av olika aktörer. Men verkligheten har visat att ett så kommersialiserat förhållningssättet skapar fel drivkrafter. Många friskolor ser inte till en helhet, och anställer exempelvis fler obehöriga lärare som ska leverera enligt ett färdigt koncept. Istället behövs en kombination av väl genomarbetade styrdokument, en utvecklingsinriktad skolledning, tillräckliga resurser och andra förutsättningar – samt en tilltro till professionen. Men framför allt behöver de som ska förmedla kunskapen, stärka förmågorna och väcka nyfikenheten hos eleverna få ordentliga förutsättningar och bättre villkor. Det handlar om att allt ifrån lärarassistenter för att ge lärarna mer tid för förberedelser och efterarbete till höjda löner, ökade fortbildningsmöjligheter samt ökad frihet och stöd att utforma själva lektionerna.
- Minskad psykisk ohälsa vs betygshets. Den psykiska ohälsan bland barn och unga har mer än fördubblats de senaste 30 åren. Idag lider fler än varannan 15-årig flicka av psykisk ohälsa: sömnproblem, ångest och depression. Det finns en mängd orsaker till det. De ökade kraven i skolan har exempelvis skapat en orimlig press på många barn och ungdomar som leder till psykisk ohälsa. Ett vägval står därför mellan att minska onödig press och stress i skolan – och att kräva tidigare betyg, betyg i uppförande, eller att underfinansiera elevhälsan.
Detta är blott några av alla de ideologiska vägvalen inom skolpolitiken. Det är viktigt att tydliggöra dessa skiljelinjer. För skolan är en central del av vårt samhälles framtid. Den förtjänar att spela en större roll redan i valet nu på söndag.
Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden
