Ojämlikheten ökar och det brådskar med konkreta förslag. Reformer av det fria skolvalet och satsningar mot barnfattigdom är några av de områden Socialdemokraternas kongress måste ta sig an, skriver Mats Engström och Anders Östberg.
Tio miljoner svenskar. Med olika livssituationer, bakgrund och drömmar. I ett gemensamt land som är en global förebild. Sverige har bäst rykte av alla länder i världen, enligt en stor undersökning av Reputation Institute. Rädda Barnen ser vårt land som nummer ett när det gäller flickors möjligheter. FN utnämner Sverige till en av de bästa platserna att åldras i. Andra rankninglistor placerar oss högt när det gäller innovationsförmåga, jämställdhet och social välfärd.
Dessa framgångar är resultatet av människors engagemang och ihärdigt politiskt arbete. Det är framför allt socialdemokratin som satt sin prägel på den samhällsmodell som andra vill efterlikna. Politik för jämlikhet har varit vägen till god välfärd och är en huvudförklaring till de höga betygen i internationella jämförelser. Genom årtiondena har motståndet varit hårt och reformer som vi idag tycker är självklara har beskrivits som orealistiska. Samhället går att förändra.
Fortfarande finns brister. Uppväxtvillkoren är inte jämlika. Den som växer upp i ett fattigt hushåll i förorter eller utanför de större städerna har sämre förutsättningar än barn från väletablerade familjer. Det märks i skolresultat, i ekonomiska resurser, i tandhälsa och mycket mer.
Arbetslösheten bland unga är hög både i miljonprogramsområden och i mindre orter som Sandviken, Härnösand och Ronneby. Alldeles för många går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Siffrorna är särskilt skrämmande i stadsdelar som Rosengård, Hjällbo och Rinkeby, där högst sex av tio elever får gymnasiebehörighet, men det finns även oroväckande exempel från bruksorter som Hällefors och Ljusnarsberg. Många barn lever under svåra ekonomiska villkor. Samtidigt finns det gott om pengar i rika områden. Samhället i stort har inte brist på resurser. Det visar exempelvis de enorma vinster som affärsbankerna redovisar.
Dessa klasskillnader hör inte hemma i Sverige. Alla barn ska ha rätt till goda uppväxtvillkor. På liknande sätt behöver de som är äldre och har slitit hårt hela sitt liv känna att det finns en god vård och omsorg för dem, och att pengarna från pensionen räcker till ett drägligt liv. Kvinnor ska inte behöva vara rädda att gå hem från busstationen eller tunnelbanan på kvällen, vare sig de bor i ett rikt villaområde eller i slitna hyreshus.
Bristerna undergräver också människors tilltro till det politiska systemets förmåga att leverera resultat. Det blev särskilt tydligt i debatten efter de stora flyktingströmmarna hösten 2015. Denna misstro mot etablerade partier ger grogrund åt populism och rasism. Risken är stor för onda spiraler, där traditionellt socialdemokratiska väljare röstar på högerpopulistiska partier, och det därigenom blir svårare att få parlamentariska majoriteter för rättvisereformer som skulle kunna dra undan grunden för exempelvis Sverigedemokraterna.
Det finns alltså flera skäl till varför Socialdemokraterna bör prioritera rättvisa uppväxtvillkor och social sammanhållning. Regeringen har tagit goda initiativ, men omfattningen är i flera fall för liten och fler åtgärder behövs.
Partikongressen i april blir ett viktigt tillfälle att diskutera hur klyftorna kan minska. Besluten behöver ge trovärdighet och framtidstro inför nästa mandatperiod, och få genomslag redan i den ekonomiska vårpropositionen våren 2017. Dagens ekonomiska politik är alltför försiktig, trots att det finns parlamentariska möjligheter för större reformer. Att inte investera tillräckligt för rättvisa uppväxtvillkor kan ha ett högt mänskligt och politiskt pris.
Här är några exempel på vad som behöver göras:
Det brådskar med reformer av det fria skolvalet. Närhetsprincipen i grundskolan behöver bli starkare och staten måste ta ett samlat ansvar för gymnasieskolorna i en viss region. Skolor med svåra förutsättningar, i mindre orter liksom i miljonprogrammet, behöver ökat stöd. Alla skolor bör ställa upp mål för etnisk mångfald och för ett bättre stöd till elever med tuffa hemförhållanden.
Förskolan spelar en avgörande roll för att ge barn goda livschanser. Här behövs större resursförstärkningar, inte minst för att ge nyanlända barn en bra start. Fritidsverksamheten kan bli bättre och utvecklas för barn i olika åldrar, bland annat genom att uppvärdera fritidsledarna i status och utbildningsmöjligheter.
Barnfattigdomen måste bekämpas. Jobb för föräldrarna är viktigt, men det krävs även fortsatta reformer genom ytterligare höjningar av barnbidrag och liknande insatser som gratis glasögon för barn.
Uppväxtvillkoren i mindre orter och på glesbygden har fått för lite uppmärksamhet i den nationella politiska debatten. Ordentliga resurser till stöd för utsatta barn måste finnas även i små kommuner med begränsade intäkter. Här har staten ett särskilt ansvar. Mötesplatserna behöver bli fler, kollektivtrafik och möjligheter att ta körkort förbättras. Teknikcollage och distansutbildning på högskolan kan byggas ut och ge större framtidschanser för de unga.
Människors engagemang är en styrka för Sverige. Samhällets stöd till föreningar behöver öka, bland annat genom enklare tillgång till lokaler. Arbetarrörelsen kan göra ännu mer i sin egen verksamhet, med dagens eldsjälar som förebild. Föreningslivet i glesbygd måste få bättre möjligheter, till exempel genom Landsbygdskommitténs förslag
om ökat stöd och samverkan.
Bristerna i barn- och ungdomspsykiatrin är skrämmande. Här måste snabba insatser ske för bättre stöd till unga när de mår dåligt. Samhällets förmåga att se behoven behöver bli bättre, både i glesbygdshem med få vuxenkontakter och i förorter där förståelse av olika kulturer är en viktig del.
Trygghet är en rättvisefråga. Det behövs både förebyggande åtgärder och fler närpoliser för att minska brottsligheten i utsatta områden. Människor i glesbygd och mindre orter ska också kunna känna sig trygga, även om det är långt till närmaste polisstation.
Bostadspolitiken måste vässas. Visst är det bra att byggandet ökar, men det räcker inte när befolkningen växer snabbt. Investeringsstödet behöver bli större, kraven på kommunerna måste få tänder i form av sanktioner, och reglerna för eget boende (EBO) förändras redan denna mandatperiod. Hela bostadspolitiken behöver ha ett tydligare fördelningsperspektiv. Familjer med låga inkomster som redan har en bostad har fått det allt svårare att klara sig med de ökande boendekostnader som är följden av många års borgerlig bostadspolitik.
Detta är bara några exempel bland många, med fokus på uppväxtvillkoren. Sverige behöver också större investeringar för fler jobb, liksom en mer effektiv arbetsmarknadspolitik. Åtgärderna mot strukturell diskriminering behöver skärpas och vårdvalssystemen ses över.
Ord räcker inte. Nu behövs fler trovärdiga åtgärder mot samhällets brister. Snabba resultat på centrala områden är avgörande för att möta populism och rasism. Socialdemokratin bör gå till val år 2018 på framtidstro och rättvisepolitik.
Anders Österberg, ordförande Unga Örnar och riksdagsledamot (S)
Mats Engström, författare till rapporten Mångfald och sammanhållning (Tankesmedjan Tiden, 2016)
