Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Aldrig har det varit så svårt att göra en valanalys efter ett riksdagsval. Det blir en ny regering. Reinfeldts avgång var snabb och resolut. Han lämnade inget utrymme för spekulationer om att han egentligen planerade något ihop med Åkesson.

Gott så. Sverige får en ny politik efter åtta år av alliansregering. Åtta år som inneburit ökade klassklyftor, större skillnader mellan fattiga och rika kommuner, mellan stad och land och sämre offentlig service, inte minst inom utbildningsväsendet.

Alliansen förlorade.

Men vem vann?

Miljöpartiet gjorde vad som närmast måste beskrivas som ett magplask efter alla uppskruvade förväntningar om att bli landets tredje största parti. Vänsterpartiet landade ungefär där de brukar, och socialdemokraterna var, enligt ställningen kring midnatt, mycket nära den nivå som för fyra år sedan betraktades som en total katastrof.

Valets enda verkliga vinnare var därmed Sverigedemokraterna, framburna av rädslan och längtan efter ett mytologiskt samhälle som möjligen aldrig existerat och som definitivt inte går att återuppliva. Förlorade gjorde humanismen, medmänskligheten och rationaliteten. I någon mening faktiskt hela tanken på det moderna projektet, eftersom 13 procent av väljarna faktiskt valde ett direkt anti-modernt parti.

Nu kommer det med största sannolikhet att bli en regering ledd av Stefan Löfven, med socialdemokraterna som motor.

Den nya regeringens uppgift blir att möta den oro och den rädsla som avspeglas i stödet för SD. Det är svårt att se Åkessons väljare som något annat än en reaktion på den osäkerhet som de senaste 2-3 årtiondena medfört, och som de senaste åtta årens politik förstärkt.

Det handlar om att på allvar ta sig an samhällets sociala klyftor och både tänka nytt och större i ambitionerna för integrationspolitiken. Alla kommuner måste fås att ta ett större ansvar för att integrationspolitiken fungerar. Staten måste försäkra medborgarna att välfärden fungerar för alla. Att skolorna är av hög kvalité oberoende av var man bor. Att sjukvården fungerar och att det finns jobb. I dag är obalanserna i samhället så stora att det låter mest som en dröm, en orealistisk politisk vision som partiledarna talar om i valrörelsen, men som verkligheten sedan spelar över.

I antologin Världens kris, vänsterns lösningar skrev Per Wirtén om att politiken borde ge medborgarna ett ”välfärdskontrakt”. En av många idéer att ta med sig in i regeringsarbetet.

Sverige kommer att få en ny regering. Sannoikt en röd-grön regering. Det är ett stort framsteg och en möjlighet till nystart för Sverige.

Men Stefan Lövfen har en enorm uppgift framför sig. Först forma en fungerande regering, sedan ta sig an revorna i samhällsmodellen. Revor som under valnatten blev så tydliga att det gick att skriva ut som en siffra: 13 procent.

 

Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden