Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Den nordiska modellen lever. Om än i modifierad form, om än lite skadskjuten. Det är en av de viktigaste slutsatserna i den rapport som det norska forskningsinstitutet Fafo skrivit i samarbete med tretton forskare. Rapporten ger en utmärkt inblick i den nordiska modellens historia, nutid och förutsättningar att klara sig i framtiden. Den visar också vilka likheter och skillnader som finns mellan de nordiska länderna.

Tiden har nu översatt och ger ut deras rapport. För att debatten om sambandet mellan politik, arbetsmarknadens parter och ekonomi är helt avgörande för välfärdens framtid. För att det är viktigt att vi lär av varandras styrkor och svagheter.Forskarna har utvärderat de nordiska modellernas förändring i struktur och utfall under årens lopp. Länderna har olikheter sig emellan men de prövningar som dessa har genomgått under decennier och de utmaningar som väntar framöver, är i mångt och mycket de samma.

Det handlar bland annat om en demografisk utveckling där arbetskraften blir mindre relativt antalet äldre, att ökad migration ger större möjligheter för oseriösa arbetsgivare att konkurrera genom lägre löner än de kollektivavtalade, ökad kostnadspress för företagen från en starkare internationell konkurrens, arbetslöshet och inkomstklyftor som rubbar balansen mellan arbetsmarknadens parter till löntagarsidans nackdel och minskad facklig medlemsanslutning.