Hur ska LO och S ha det med samarbetet?

Arbetarrörelsens Tankesmedja har nu startat sitt utredningsarbete om det framtida fackliga-politiska samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna. Ett första underlag, författat av utredningens sekreterare Johan Rydstedt, presenterar projektet och bakgrunden. Under senvåren kommer slutsatser i en större rapport.

Samarbetet mellan LO och socialdemokratin är inte bara en central del av arbetarrörelsens historia, utan i hög grad även berättelsen om hur det svenska välfärdssamhället byggdes upp. Om hög facklig anslutning, solidarisk lönepolitik, generella välfärdsreformer och ett starkt socialdemokratiskt parti vid makten.

Hösten 2010 kämpar dock arbetarrörelsens två grenar i motvind. Socialdemokraterna är fortfarande landets största parti, men rejält omskakat efter ännu ett rekorddåligt valresultat och kvar i opposition. Och även om LO kanske kan fortsätta att titulera sig ”världens starkaste fackföreningsrörelse” har medlemsantalet rasat med över en halv miljon sedan mitten av 1990-talet.

Till råga på allt tycks dessutom banden mellan partiet och det fackliga fotfolket bli svagare. I det senaste riksdagsvalet röstade ungefär hälften av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna, vilket är det lägsta stödet sedan mätningarna började 1991. Återkommande opinionsmätningar pekar också på att många LO-medlemmar är skeptiska till fackets koppling till partiet.

Så, är det dags att räkna dagarna för arbetarrörelsens gemensamma projekt eller finns det hopp om en ny ljusnande framtid tillsammans? Arbetarrörelsens tankesmedja har nyligen startat ett projekt för att utreda vilka hinder och möjligheter som facklig-politisk samverkan står inför i dag.  Utgångspunkten är att LO och socialdemokratin fortfarande behöver varandra, men att det är hög tid att titta närmare på hur samverkan fungerar utifrån dagens villkor.

Utifrån ett fackligt perspektiv är det uppenbart att det fortfarande finns flera frågor som kräver politiskt beslutsfattande. Tydliga exempel är a-kassan, arbetsmiljön och hur villkoren för utländsk arbetskraft i Sverige ska kunna regleras efter Lavaldomen. Likaså borde socialdemokratin ha ett intresse av att vara väl förankrad i arbetslivet och kunna driva rätt frågor.

Samtidigt har mycket förändrats sedan samarbetets glansdagar kring 1900-talets mitt. Arbetarkollektivets storlek har minskat och gränsdragningen mellan arbetare, tjänstemän och företagare är inte längre lika självklar. Vi vet också att allt färre identifierar sig med ett politiskt parti och att andra former för politiskt engagemang har kommit att spela en allt större roll. Och med transnationella företag, avreglerade kapitalmarknader och en hotande klimatkris väcks nya globala utmaningar för både fack och politik.

En grundläggande fråga för arbetarrörelsen att ställa är vilka intresseallianser som kan formas utifrån dagens förändrade villkor. Vilket samhälle vill man bygga den här gången och hur, och med vilka, ska samverkan ske för att nå dit?

Vi återkommer i vår med en rapport där vi redovisar resultaten av vår utredning om facklig-politisk samverkan. Vår förhoppning är att rapporten ger underlag för en fortsatt och fördjupad diskussion om hur det ska bli med det samarbete som pågått allt sedan arbetarnas fackföreningar bildade det socialdemokratiska partiet och partiet därefter grundade LO.

Hämta hela rapporten som pdf här: LO-samarbete