Det verkar inte spela någon roll vilken färg det är på svenska regeringar, förr eller senare hamnar de i retoriska trångmål över d-ordet.
Vilka länder är egentligen diktaturer?
I fredags hamnade statsminister Lövfen i blåsväder när han under sin resa till Kina inte ville kalla det landet för en diktatur. Han betonade att Sverige inte upprättar den sortens listor över länder, utan istället kritiserar de övergrepp mot mänskliga rättigheter och demokrati som finns just där. Något han sedan också gjorde under sina möten med de kinesiska ledarna.
Utrikesminister Margot Wallström hade en liknande diskussion om definitionerna av statsskicken i radio samma dag, och då gällde frågan Kina men även Saudiarabien, vars ambassadör nu återvänder till Sverige efter den senaste tidens diplomatiska spel.
Borgerliga ledarsidor gör nu vad de kan för att utmåla den rödgröna regeringen som förvirrad, men faktum är att regeringen Reinfeldt fick exakt samma problem med diktaturgfrågan.
I en intervju den 13 augusti 2012 ville dåvarande försvarsministern Karin Enström inte kalla Saudiarabien för en diktatur. Hennes svar var nästan identiskt med det Löfven och Wallström gav förra veckan.
– Vi gör ju inte listor, och i det här fallet när det handlar om hur man ska bedöma ett land utifrån om man ska exportera krigsmateriel eller inte, så görs ju det på grundval av ett antal bedömningskriterier, sade Enström, i en kommentar som inte kommer få retorikpriset i tydlighet.
Men kan du inte säga att det är en diktatur? frågade Ekots journalist.
– Om du vill att jag ska göra den indelningen bland olika länder, så gör vi ju inte den typen av listor. Men vi gör ju faktiskt en granskning av hur olika länder respekterar de mänskliga rättigheterna. Det är helt klart att Saudiarabien står för grova övergrepp när det gäller mänskliga rättigheter, man har inte heller allmänna val och den typen av styre.
Det går att förstå och sympatisera med en strategi som går ut på att det är poänglöst att etikettera länder efter om de är diktaturer eller demokratier. Ingen blir klokare av en debatt som handlar om exakt var på skalan ett land befinner sig. Sannolikt skulle en sådan diskussion istället flytta fokus från en nödvändig diskussion om de mänskliga rättigheterna.
Det vore direkt kontraproduktivt av statsministern att resa till Kina och göra dialog omöjligt, för att han retat upp president Xi Jinping med ett ordval. Samtidigt är det, utifrån en rent faktamässig utgångspunkt, lite fånigt att väja för uttrycket diktatur.
Diktatur är ett statsvetenskapligt begrepp, och egentligen borde det inte vara så värdeladdat som det just nu framstår i debatten. Ett land är med andra ord en diktatur om det är styrt av ett fåtal (en junta eller en politbyrå till exempel) som inte behöver lyssna till folkets vilja eller få sitt ansvar prövat i allmänna val. Ofta är pressfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten inskränkta.
Handen upp den som tänkte på Kina när ni läste den definitionen? Eller Saudiarabien.
Att ett land definitionsmässigt är en diktatur behöver inte heller betyda att Sverige som land ska bryta kontakterna med landet. När Enström gjorde sina yttranden (som hon senare korrigerade och då kallade Saudiarabien för en diktatur) krävde den röd-gröna oppositionen att Sverige skulle skärpa sina vapenexportregler till just diktaturer, och på det området kan det förstås vara rimligt att kontakterna är restriktiva. Men skulle vi bryta kontakterna med alla diktaturer blir vi ganska isolerade. Enligt tidningen Economists demokratiindex kan bara 24 länder klassas som fullfjädrade demokratier. Ytterligare 52 länder är demokratier med inskränkningar. 39 länder klassas som ”hybridregimer” och 52 är helt auktoritära, det vill säga diktaturer i den mening som beskrevs ovan.
Det viktiga i alla sammanhang som inkluderar frågan om demokratispridning är vad som fungerar i just det land som är aktuellt i diskussionen. Det är inte rimligt att använda samma strategi i relationerna till Nordkorea som i utbytet med Kina eller Thailand eller Etiopien eller Kuba, för att ta några exempel.
Allt för många politiska ledare har genom åren försökt demokratisera världen utan att ta hänsyn till de olika politiska och historiska förutsättningarna.
Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden
