Länge uppfattades Sverige som ett av de mest hårt reglerade länderna vad gällde den offentliga sektorn. Det var vi och Frankrike och något mer land i EU.
På två decennier har den bilden blivit en helt annan, och i dag har Sverige tvärtom ett av världens mest avreglerade välfärdssystem.
Inget land förutom Chile har lika stora möjligheter för välfärdsbolagen att plocka ut vinst från skolor, förskolor, äldrevård och sjukhus. I de flesta andra jämförbara länder finns det någon form av vinstbegräsning, och det är inte ovanligt att vinstdrivande företag är helt förbjudna att ägna sig åt välfärdstjänster.
”Det är inte svenska folket som håller på att bli socialister, utan Sverige som är extremt”, konstaterade till exempel Expressens ledarchef Anna Dahlberg för en tid sedan i en krönika. Hon påpekade samma sak som många kritiker på vänsterkanten. Det svenska systemet ”anses till och med för höger för högern i Storbritannien och USA.”
Det gick fort att införa detta nya svenska system. I flera fall genomfördes utförsäljningarna på ett lagvidrigt sätt. Många privatpersoner har blivit extremt rika. I Tankesmedjan Tidens rapport Oligarkerna går journalisten Sten Svensson igenom hela sektorn och hittar en rad band mellan de nya företagen, PR bolag och de politiska partierna i alliansregeringen. Företag som Kunskapsskolan, Academedia och Attendo Care är fulla tidigare medarbetare till borgerliga partier.
Sten Svensson menar att det nya systemet skapat ett system där politiker ena dagen sitter på en stol som gör att de kan påverka utformningen av den nya välfärden, för att nästa dag byta stol och tjäna grova pengar på samma välfärd.
Och samtidigt som det nya systemet tagit form har larmrapporterna om problem i skolan och vården bara blivit fler och fler. Konkurser bland de privata skolorna ställer elever inför stora problem. Miljardbelopp försvinner ur landet till privata riskkapitalister. Lärartätheten minskar.
Detta betyder inte att de privata skolorna alltid är dåliga eller att det uteslutande är det nya systemet som skapat problemen. Det vore bara löjligt att påstå något sådant. Många ungdomar och föräldrar väljer aktivt privata skolor för att de helt enkelt verkar vara bättre. Om alla vore usla skulle elevströmmen gå i motsatt riktning.
Det finns gott om offentligt drivna skolor och vårdcentraler och förskolor som inte fungerar som de ska.
Men grundfrågan handlar inte om huruvida den ena modellen alltid skapar perfekta välfärdstjänster. Då vore det enkelt. Grundfrågan är istället hur vi ska kunna kombinera bra offentlig välfärd med privata alternativ som inte på ett orimligt sätt suger ut resurser från det offentliga. Inget politiskt parti som kandiderar i valet vill ju helt förbjuda alternativ. Och en bred majoritet är för att valfriheten ska bestå. Varken S eller Mp vill i den meningen rucka på konsumentmakten.
Men valet i morgon avgör om vi ska ha ett system som klarar av att kombinera kvalitetshöjningar, utveckling och effektivitet med ett ekonomiskt fördelningssystem som är moraliskt rimligt.
De borgerliga partierna vill gärna att valet ska handla om att man är för eller emot valfrihet, men det är bara en del av propagandan.
Jesper Bengtsson, chef för Tankesmedjan Tiden
