Det senaste årets internationella utveckling markerar slutet på globaliseringen, skrev den brittiske politiske kommentatorn Mark Leonard nyligen i en uppmärksammad kolumn för Reuters.
Den svenska Saudiaffären skulle kunna vara ett tecken på att han har rätt. Men den skulle också kunna vara ett tecken på det rakt motsatta.
Leonard pekade på tre tendenser. Globaliseringen har länge kännetecknats av ökad frihandel, starkare multilaterala organisationer och ökad gränslös kommunikation med internet som det främsta exemplet. Och i dag har alla de tre globaliseringstendenserna rullats tillbaka. Rysslands aggression mot Ukraina fick EU att införa sanktioner och blockera handel. Kina agerar på samma sätt i gränskonflikter med Japan och Filippinerna.
De multilaterala organisationerna har fått allt svårare att hävda sig när nya stormakter som Kina och ett pånyttfött Ryssland etablerar egna intressesfärer och bildar skola för andra länders utveckling, länder som vill ha ekonomisk tillväxt men helst inte politiska reformer.
Och vad internet beträffar går utvecklingen i två helt olika riktningar. Allt fler kopplas upp, samtidigt som övervakningen blir mer intensiv. Edward Snowdens avslöjande om omfattande amerikansk avlyssning av medborgare och politiker över hela världen har fått fler länder att stänga delar av sitt informationsflöde. Och många länder bygger upp nya nationella nätverk som är lättare att kontrollera.
Till detta ska läggas de starka nationalistiska tendenserna i många europeiska länder, med partier på den yttersta högerkanten som gör allt för att bromsa globaliseringen och det internationella samarbetet, inte minst inom EU.
De senaste turerna i Saudiaffären skulle här passa in i samma mönster. Universella värden om demokrati och mänskliga rättigheter, fastställda genom FN-deklarationer och internationella överenskommelser ställdes mot en rik stats vilja att hålla fast vid ett förtryckande politiskt system, och det var i nuläget inte universalismen som gick segrande ur striden. Tvärtom visar Saudiarabiens förmåga att få andra stater med på kritiken mot Sverige på just den nya multipolära världsordning som Leonard varnade för.
Det finns helt enkelt ganska många stater som i dag samlas kring viljan att kontrollera globaliseringen för att försäkra sig att den inte rubbar några maktpositioner.
Samtidigt kan Wallströms kritik och den debatt som följde i dess spår vara ett tecken på en rakt motsatt utveckling.
Den saudiska reaktionen på Wallströms kritik var på alla sätt helt oproportionerlig. Det är inte ovanligt att regeringar, politiker och organisationer kritiserar bristen på mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Men i dagens värld, med den arabiska våren i färskt minne, gissar jag att alla politiska ledare i Mellanöstern är livrädda för att det ska vara deras tur imorgon. Att den globala våg av folkliga uppror som svept genom Ukraina, Burma, Tunisien och Egypten förr eller senare ska hota deras egna positioner.
I det läget blir det förstås särskilt viktigt att slå till med full kraft mot den som öppet kritiserar dem. För att stämma i bäcken.
Flera debattörer har också pekat på att Wallströms uttalanden mötts av helt andra reaktioner bland demokratiaktivister och organisationer i det civila samhället i Mellanöstern. För dem blev affären ett bevis för att de har stöd i andra länder.
Och ett bevis för att globaliseringens framtid ännu är en öppen fråga.
Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden
