Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Det är glädjande att Socialstyrelsen nu tagit fram medicinska riktlinjer för endometrios. Ungefär var tionde svensk kvinna är drabbad och i och med förra veckans besked från myndigheten har sjukdomen fått ett erkännande, vilket är ett viktigt steg mot en jämställd hälsa.

Endometrios har varit en osynlig sjukdom. Ofta har vården avfärdat hjälpsökande kvinnor med att det är vanlig mensvärk, men i själva verket rör det sig om att livmoderslemhinna växer utanför livmodern. Detta ger en stor smärta för den som drabbas.

Sjukvården i Sverige är inte jämställd. Detta blir tydligt när man ser till finansieringen av de manligt betingade sjukvårdsområden jämfört med kvinnors sjukdomar. Det syns i hur forskningen utgår ifrån mannen som norm – vilket gör att behandlingar och mediciner inte alltid fungerar lika bra på kvinnors kroppar. Och det blir tydligt när kvinnosjukdomar och besvär inte ens klassas som sjukdomar.

Särskilt tydligt blir det här när det kommer till gynekologi och kvinnans fortplantning. Att vara gravid är förvisso ingen sjukdom i sig, men att tillståndet ofta ger svåra besvär, smärtor eller komplikationer som påverkar kvinnans funktion i övrigt – det är inget nytt för läkarvetenskapen. Ändå förringas graviditeter ur hälsosynpunkt och precis som fysiska problem efter förlossningar ges kvinnor som väntar barn inte samma grund för sjukskrivningar som andra jämförbara hälsonedsättningar.

Hur kan det komma sig att vi inte kommit längre än såhär i ett jämställt land som vårt? Är det för att kvinnors underliv och sådant som rör menstruationer och fortplantning blir för jobbigt att tänka på? För äckligt? Eller har det att göra med att kvinnors cykler är liksom av naturen givna, att våra livmödrar ska få fortsätta leva sina egna, ostörda liv oavsett upplevda besvär?

Här kan vi fnissa åt kopplingen till hur Eva straffades av Gud när hon åt av paradisets äpple. Eller att läkekonsten för hundra år sedan behandlade hysteriska kvinnor med livmodersmassage. Synen på kvinnans sexualitet, fortplantning och hälsa hänger ihop med den kvinnosyn som dominerat vårt samhälle (och fortfarande dominerar) sedan tidernas begynnelse. Och det hänger i högsta grad ihop med kvinnans fortfarande ojämlika ställning på arbetsmarknaden.

I ett jämställt samhälle där kvinnan på precis samma villkor som mannen ska kunna arbeta och bidra till familjens försörjning liksom till samhällets gemensamma, är det av yttersta vikt att vården verkar för att fysiska komplikationer och ohälsa avhjälps för alla. När fysiken brister måste det gå att vara sjukskriven – även om personen väntar barn eller har besvär kopplat till en livmoder. Och när komplikationer och sjukdomar försvårar människors vardag och arbetsliv behöver medicinsk forskning sätta in som leder till anpassad vård för att avhjälpa just de besvären. Detta måste gälla oavsett om ohälsan hänger ihop med menstruationscykler eller inte.

Kvinnohälsan behöver uppvärderas – inte bara för att höja det generella välmåendet i landet. Om vi menar allvar med att föräldraförsäkringen ska kunna delas helt lika, om vi vill att könstereotypa uppfattningar om kvinnor och män ska motverkas och om vi vill ha ett samhälle där inkomsterna ska bli mer jämna – då behövs satsningar på jämställd hälsa och vård.

När 250 000 kvinnor lider av en sjukdom som endometrios, vilket i värsta fall leder till barnlöshet men också till långa sjukskrivningar, mycket svåra smärtor och perioder av sängliggande ska vården inte kunna vifta bort det, vilket oftast gjorts fram tills nu. Socialstyrelsens erkännande av dessa kvinnors lidande är ett viktigt steg i rätt riktning.

Lina Stenberg

Kommunikationchef, Tankesmedjan Tiden