Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Referat från seminariet ”Det röd-gröna Umeå – Hur blev det möjligt?”

Norrlands vänsterpolitiska arv, ett levande och tolerant civilsamhälle, den goda förmågan att organisera sig fackligt och en lokalt förankrad politik från det socialdemokratiska partiet.

Det är fyra möjliga förklaringar till den rödgröna framgångssagan i Umeå som avhandlades under ett panelsamtal med statsvetaren Anders Lidström, miljöprofilen Sverker Sörlin och LO:s vice ordförande Tobias Baudin.

Umeå har länge varit en stad med starka sympatier åt vänster, precis som stora delar av övriga Norrland. Den traditionella konflikten mellan arbetare och kapitalägare engagerar fortfarande stora delar av ”industrivänstern”, samtidigt som den ”postindustriella vänstern” med kön, etnicitet och sexuell läggning som huvudfrågor, växer parallellt.

Trenden är inte densamma i resten av landet, där det istället ofta är den ena av vänsterns ”två grenar” som växer, beroende på vilken klasstruktur och demografi som präglar just den staden eller kommunen.

När man tittar på valresultatet i övriga universitetsstäder kan man konstatera att Umeås särskilda karaktär inte går att härleda till utbildningsnivå, då varken Linköping, Lund eller Uppsala uppvisar ett liknande röstningsmönster. Panelen diskuterade möjliga förklaringsfaktorer och pratade bland annat om staden Umeås politiska arv (på 70-talet kallades det för det ”röda Umeå” på grund av ett radikalt universitet) och om det finns en koppling till arbetarrörelsens traditionellt starka ställning i Norrland. Tobias Baudin menade att Umeå har gott om unga aktiva medlemmar i facket som under valrörelsen tydliggjorde symbiosen mellan fackliga frågor och socialdemokrati. Att det socialdemokratiska partiet i Umeå leds av skickliga politiker med ett attraktivt och tilltalande partiprogram kan också ha påverkat framgångarna, menade Lidström.

En åhörare påpekade att Västerbottens avsaknad av en distinkt överklass gjort att arbetarrörelsens kamp främst handlat om en kamp mot eländet och inte mot överheten, något som kan förklara borgerlighetens svaga organisering i Umeå. Sverker Sörlin relaterade en framgångsrik hållbarhetspolitik med Umeås tradition av tolerans för nya idéer och tankar. Han tog även arvet från frikyrkorna (läsandet) och skämtade om att graden av acceptans till homosexualitet kan korrelateras till allt gott i ett samhälle, och Umeå toppade länge toleransindexen i Sverige. Eller som han också uttryckte saken:
– Det som hänt i Umeå skulle aldrig kunna hända i östra Skåne.

Benjamin Ivansson, praktikant Tankesmedjan Tiden