Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Det rådande politiska landskapet tas ibland för givet. Men ibland kan det vara nyttigt att ta ett steg tillbaka, och betrakta situationen ur ett historiskt perspektiv. Socialdemokratiska minoritetsregeringar och splittrade borgerliga oppositioner har varit normalläget i svensk politik under efterkrigstiden. Är vi på väg dit igen?

Alliansens åtta år vid makten kännetecknades av en borgerlig enighet som var snudd på historiskt unik. De fyra partierna gjorde sitt yttersta för att visa sig eniga utåt, samtidigt som de strävade efter att framställa de röd-gröna som splittrade och oeniga. Breda väljargrupper uppfattade också alliansregeringen som en sammansvetsad enhet som tog ansvar för ekonomin, och gång på gång visade upp regeringsduglighet.

Men tiderna förändras. Den borgerliga oppositionen har under denna mandatperiod visat sin splittring i många viktiga frågor. Särskilt inom områden såsom migration, jämställdhet och miljö har de borgerliga partiernas ståndpunkter skilt sig åt kraftigt. En tydlig spricka mellan de konservativa och liberala krafterna inom borgerligheten har uppenbarat sig, när de så kallade GAL-TAN frågorna* tar allt större utrymme i det politiska samtalet. Även i de mer traditionella vänster-höger frågorna om ekonomi och skatter, har de borgerliga visat oenighet. Samtliga partier har förvisso motsatt sig regeringens skattehöjningar för högre inkomstgrupper. Men kritiken har tagit sig olika uttryck, och de enskilda partierna har kommit med olika motförslag som skiljer sig ifrån varandra.

Sommarens skandal kring Transportstyrelsen hade kunnat orsaka den tuffaste krisen hittills för Stefan Löfvens regering. Men genom en regeringsombildning undveks nyval, och därmed ett politiskt kaos. Infrastrukturminister Anna Johansson, som var ansvarig minister för myndigheten, fick gå. Den populäre Anders Ygeman fick lämna sitt uppdrag som Inrikesminister, men kunde allt jämt behålla en inflytelserik roll genom utnämnandet som gruppledare i riksdagen. Försvarsminister Peter Hultqvist får sitta kvar, i alla fall tills vidare. De borgerliga partierna står fast vid sin misstroendeförklaring mot honom. Av de tre missförtroendeförklaringarna kvarstår således bara en minister: den som av allt hittills att döma bär minst ansvar för händelsen. Alliansens beslut att stå fast vid misstroendeförklaringen mot försvarsministern har mötts av kritik ifrån diverse försvarsexperter. Hultqvist är vida omtyckt och respekterad, och hans portfölj är mycket viktig för Sverige i det ovissa säkerhetspolitiska läge som finns i vårt närområde. De borgerligas agerande har därför även mötts av kritik internt. Inom Moderaterna har flera röster, bland annat tidigare försvarsminister Mikael Odenberg, uttryckt att oppositionen agerar ansvarslöst och att säkerhet och stabilitet äventyras för att plocka billiga politiska poäng.

Löfvens svar på de borgerligas agerande har visat prov på regeringsduglighet. En gammal socialdemokratisk paradgren. Samtidigt framstår den borgerliga oppositionen som desperat, ansvarslös och splittrad för många väljare. De senaste opinionsundersökningarna understryker detta. SVT/Novus partisympatiundersökning visar att Socialdemokraterna har gått stärkta ur krisen med ökat stöd. Samtidigt fortsätter ledarna av oppositionen, Moderaterna, sitt ras i opinionen.

I en annan mätning nyligen, utförd av Aftonbladet/Inizio, undersöktes väljarnas uppfattning om regeringsduglighet specifikt. Resultaten visar att en klar majoritet av de utfrågade tycker att regeringen gör ett bättre jobb än vad Alliansen skulle göra. Dessutom visar undersökningen att förtroendet för Alliansen tydligt har minskat efter skandalen kring Transportstyrelsen, och de efterföljande turerna. ”Regeringskrisen har alltså skadat Alliansens trovärdighet som regeringsdugliga”, fastslår Inizios analyschef Karin Nelsson.

Situationen kan framstå som en paradox. En myndighetsskandal utlyser en regeringskris. Men oppositionens agerande, och regeringens svar på detta, gör att väljarna uppfattar regeringen som mer duglig och ansvarstagande än oppositionen.

Splittring och oenighet mellan de borgerliga partierna har lyst igenom många gånger under denna mandatperiod. När de nu har försökt att samlas för en enad attack mot regeringen, framstår de som oseriösa och ansvarslösa för väljarna. Och dessutom än mer internt splittrade än tidigare. 13 år efter Alliansens bildande tycks nu en slutparentes närma sig för denna epok av borgerlig enighet och regeringsduglighet. Det skulle i sådana fall bli en kortare parentes i svensk politisk historia.

————————————–

* GAL-TAN står för Grön, Alternativ, Liberal – Traditionell, Auktoritär, Nationell. Skalan mäter attityder i kulturella och sociala frågor såsom miljö, invandring och jämställdhet. Den används för att komplettera den traditionella vänster-högerskalan som främst mäter åsikter inom ekonomi, skatter och statens roll.

Torsten Kjellgren

Utredare, Tankesmedjan Tiden